viktoriajonze

Finner mig besegrad men dock inte resignerad. Mitt begär att börja blogga vann mot min envishet att stå emot.Om det är bra eller dåligt, återstår att se. Vad har jag att dela av mig till mänskligheten, som inte redan finns att erbjudas? Förmodligen inte så mycket. Men om det finns det minsta lilla, vore det väl synd att hålla det inne? Så, här är jag. Har bestämt mig att inte fastna i småkrämpor, gotta mig i orättvisor som livet kan innebära eller varför just jag inte har en inkomst på 50 000 kr i månaden. Nej, ska fokusera på vad jag istället har och försöka belysa vardagens stora och små händelser. Antar att när blogginläggen växt till sig och blivit många i antal, sammanfattar mitt liv med både tillbakablickar, nutid och framtid. Gjorde den 27 april 2010 en Gastric bypass operation så den närmaste tiden kommer förmodligen handla rätt mycket om livet runt detta. This Is My Life

Jag vill vakna med solstick

i mina ögon...

...skrev jag på min Statusuppdatering på Facebook igår. Och det fick jag. Det har varit en underbar dag och jag är faktiskt trött i kroppen efter min ToR till Västerhaninge (en mil). Det brukar jag inte bli.




På väg till Västerhaninge passerar jag Krigslida pendeltågstaion. Turister på väg mot Nynäshamn och Gotland, brukat förundrat titta ut genom pendeltågets fönster. De undrar nog hur det kommer sig att det finns en pendeltågstation mitt ute på åkern...




Vy mot hästgård, bara några hundra meter från Centrum.



Vitsippor i diket




Satt en stund, eller rättare sagt två. Det här är utsikten från stund två. Där framme skymtar man Vårdcentralen Akka, Ribby pizza och pub med mera.

Väl hemma igen har jag fortsatt med tvätten inför Sebbes Thailandsresa i morgon. Önskar jag kunde följa med.

Jag har inte vägt mig på en vecka och börjar att känna att det är dags. Sist var det 6 kilo ner. Undrar vad det är nu, 8?