Otroligt men sant
Hungern har lagt sig men nervositeten har tilltagit.
Var på SöS idag för en helbesiktning. Först var det provtagning på labbet. Hela fem rör blod snodde dem mig på. Och sedan upp till Kirurgmottagningen för att träffa sjuksköterska, kirurg och narkosläkare. En massa frågor som skulle besvaras. Och även jag hade några funderingar som jag fick svar på.
En fundering som jag hade och fortfarande har, eftersom jag aldrig ställde frågan, är - hur i helsefyr både narkosläkaren och kirurgen kunde se så unga ut? Båda var kvinnor och i mina ögon såg de inte äldre ut än 27 år!? Men anar att man förmodligen kan adda några år på det, men inte mycket mer. Jag börjar bli gammal.
Båda lyssnade på lungor och hjärta men var och en för sig... De sade inget speciellt i samband med det och jag frågade inget. Alltså var allt som det skulle.
Efter mina fyra olika besök hos fyra olika personer med fyra olika frågeställningar och fyra olika delmotiv som tillsammans ska leda till en lyckad gastric bypassoperation, börjar jag känna mig väldigt nära den kommande dagen.
Jag börjar också att känna mig väldigt nära ett hysteriskt sammanbrott pga min jobbdator som sedan en tid tillbaka inte samarbetar. Väntar på en ny, vilken jag trodde skulle komma vilken minut som helst. Har en del saker jag måste slutföra innan fyra veckors frånvaro.
Efter sjukhusbesöket fick jag klart för mig att den nya kommer på plats först på onsdag i nästa vecka. Efter att ha läst det i mejlet från IT-support fick en annan liten skitgrej mig att börja störttjuta... Hur långt ska man gå innan man ger upp? Och inte kan jag slutföra det hemifrån heller eftersom jag inte har tillgång till skrivare, vilket i detta fall behövs. Det kluriga är att jag inte heller kan skriva ut det på jobbet förtillfället. Kommer emellanåt inte ens åt det på serven... men IBLAND då går det men då kan jag istället inte spara dokumenten...
Så där håller det på. Mejlen kommer jag åt lite hipp som happ. Programmen avslutar sig själv mitt i osv. Droppen blev när jag satte i ett USB och datorn svarade att det var oformaterat "vill du formatera om det nu?"
Jag har ALLT och lite till på det USB-minnet. Lämnade kvar det på jobbet eftersom jag trodde jag hade de, i detta fall, viktiga uppdaterade dokumenten på hemdatorn istället. Tyvärr har jag inte det... Får ta hem USB-minnet i morgon och kolla om jag får upp det här hemma. Tror tyvärr inte det.
Men som sagt - jag är inte jättehungrig idag.
__________________________________________
Var på SöS idag för en helbesiktning. Först var det provtagning på labbet. Hela fem rör blod snodde dem mig på. Och sedan upp till Kirurgmottagningen för att träffa sjuksköterska, kirurg och narkosläkare. En massa frågor som skulle besvaras. Och även jag hade några funderingar som jag fick svar på.
En fundering som jag hade och fortfarande har, eftersom jag aldrig ställde frågan, är - hur i helsefyr både narkosläkaren och kirurgen kunde se så unga ut? Båda var kvinnor och i mina ögon såg de inte äldre ut än 27 år!? Men anar att man förmodligen kan adda några år på det, men inte mycket mer. Jag börjar bli gammal.
Båda lyssnade på lungor och hjärta men var och en för sig... De sade inget speciellt i samband med det och jag frågade inget. Alltså var allt som det skulle.
Efter mina fyra olika besök hos fyra olika personer med fyra olika frågeställningar och fyra olika delmotiv som tillsammans ska leda till en lyckad gastric bypassoperation, börjar jag känna mig väldigt nära den kommande dagen.
Jag börjar också att känna mig väldigt nära ett hysteriskt sammanbrott pga min jobbdator som sedan en tid tillbaka inte samarbetar. Väntar på en ny, vilken jag trodde skulle komma vilken minut som helst. Har en del saker jag måste slutföra innan fyra veckors frånvaro.
Efter sjukhusbesöket fick jag klart för mig att den nya kommer på plats först på onsdag i nästa vecka. Efter att ha läst det i mejlet från IT-support fick en annan liten skitgrej mig att börja störttjuta... Hur långt ska man gå innan man ger upp? Och inte kan jag slutföra det hemifrån heller eftersom jag inte har tillgång till skrivare, vilket i detta fall behövs. Det kluriga är att jag inte heller kan skriva ut det på jobbet förtillfället. Kommer emellanåt inte ens åt det på serven... men IBLAND då går det men då kan jag istället inte spara dokumenten...
Så där håller det på. Mejlen kommer jag åt lite hipp som happ. Programmen avslutar sig själv mitt i osv. Droppen blev när jag satte i ett USB och datorn svarade att det var oformaterat "vill du formatera om det nu?"
Jag har ALLT och lite till på det USB-minnet. Lämnade kvar det på jobbet eftersom jag trodde jag hade de, i detta fall, viktiga uppdaterade dokumenten på hemdatorn istället. Tyvärr har jag inte det... Får ta hem USB-minnet i morgon och kolla om jag får upp det här hemma. Tror tyvärr inte det.
Men som sagt - jag är inte jättehungrig idag.
__________________________________________
Kommentarer
Trackback
