En förklädd mördare i lyxförpackning?
Vaknade i morse glatt överraskad och mycket tillfreds med att jag inte är en mördare.
Mina drömmar består ofta av att jag tillsammans med mina barns pappa ska producera fler barn. Men vi är skilda sedan 12 år... Ibland tar drömmarna hänsyn till det. Vid dem tillfällena ställer ”han” bara upp som barnskaffare. Men ibland är vi fortfarande gifta och då finns alltid en massa konstigheter runt omkring.
Ibland är det inte själva barnskaffandet som är det centrala i handlingsförloppet. Då är det bara en vid sidan om händelse och som figurerar i bakgrunden.
I nattens dröm var det så. I natt var den centrala händelsen att jag var en mördare och gömt undan liket. Förutom det blev jag av med både plånbok med pengar och kort, och min sminkväska. Undrar vilket som var värst…?
Jag hittade en femhundrakronorssedel som jag blev jätteglad över eftersom jag var pank. Men den visade sig vara den mördades V 75-talong. Jag fick fullt sjå att göra mig av med den eftersom det var ett bevismaterial. Brände tillslut upp den.
Parallellt med allt detta skulle det bli barn. Men hur vi än försökte fick vi inte till det av olika anledningar.
Som vanligt var det en märklig blandning av människor och udda platser som var med i handlingen. Mina grabbar var också mycket yngre, som alltid i drömmarna, än vad de är idag.
Det märkliga med mordet var att det var två andra personer som trodde att de mördat. Men de hade inte gjort det ordentligt. Jag hjälpte till och fixade till det. Gömde även liket lite bättre.
Upptäckte sedan att situationen var ohållbar. Jag hade två val:
-Att anmäla mig själv och hamna i fängelse.
-Att livet ut ha något som tryckte inom mig. En tryckande känsla av att vilja lätta mitt hjärta.
Jag var fast och fångad i vilket val jag än skulle göra. Den enda fördelen med att inte berätta var att det skulle skona mina närmaste runt omkring.
Undrar vad dessa drömmar står för? Har några teorier angående barnaskaffandet:
Jag har alltid trott att jag ska få fler barn när jag är i fyrtioårsåldern. Nu börjar jag rejält att passera de 40. Eftersom den enda som varit pappa till mina barn är ”han”, tror jag i mina nattliga drömmar att det är det enda alternativet som existerar. En slags trygghetsgaranti. Människan är inte alltid sund i sitt tänkande. Jag menar, vi är ju faktiskt skilda… och tron att börja om med barn har dessutom gått över.
Teori två är att jag har en stark intuition. I själva verket förbereder jag mig mentalt för att ”han” planerar att bli pappa igen. Det återstår att se om jag har rätt.
Har inga ordentliga antagande angående mördandet. Kanske är det ”att städa efter andra genen” som fick mig till det? Att vara mördare var en ny erfarenhet för mig. Hoppas att det inte kommer att bli en rutin.
___________________________________________
